Projekt #7: Hur man botar ensamhet

Ibland har jag en känsla av att ha så himla mycket jag vill dela med mig av. Jag vill kunna prata i timmar och berätta om allt som jag tänker på för alla som orkar lyssna. Eller kanske helst för dem som i vanliga fall inte orkar lyssna. Förmodligen känner de flesta människor som jag ibland. Att vi istället för att resa oss upp och berätta om allt det där som vi tycker är orättvist eller fantastiskt, men framförallt väldigt viktigt, tiger och förbannar världen för att vara så oförstående, skapar en känsla av ensamhet. Att ingen förstår oss. Att ingen förstår mig. Klart att det finns folk som förstår mig. Klart att det finns folk som är lika förbannade och överlyckliga som jag. Problemet är bara att det inte märks om man sitter ner och håller tyst. Frågar man aldrig det man vill fråga bör man inte heller förvänta sig ett svar. Försöker man inte göra sin röst hörd, den enda röst man har tilldelats, kan man inte heller förvänta sig att någon ska komma fram och lägga örat mot bröstet för att ta reda på vad det egentligen är som brinner där inne.

Att skriva är ett oerhört effektivt medel för att göra sig hörd. Den spädaste röst kan anta tonen av en jättes genom de ord som avsändaren samlar på ett ark. En tanke kan växa, förändras, fördjupas, utvecklas och omformuleras innan den skickas iväg till mottagaren. Att skriva är en eftertänksam form av kommunikation. Åtminstone har den potential att vara det, allt beror på hur man vill använda den. När du läser det jag skrivit ner finns det inga andra röster som vill göra sig hörda, ingen som kan avbryta mig utan bara en ostörd dimension där mina ord blir till dina tankar. Du får ta dem till dig eller förkasta dem, det är helt upp till dig. 

Som avsändare kan jag vara helt anonym. Utan att värderingar läggs vid mitt kön, min etnicitet, min ålder, mitt val av strumpor eller vilket tvättmedel jag använder. Jag kan vara en ansiktslös röst som delger mina tankar utan några distraktioner från det väsentliga - mitt budskap. 

Jag tycker att alla borde skriva. Använda den röst som är just din för att berätta om de tankar som tillhör dig. Skulle vi berätta skulle världen bli mycket mindre ensam. 

På listan stod ”skriv en novell” och det var just vad jag och Anna gjorde. Inte en, utan två. Inte själva, utan tillsammans. Vi hade en timme på oss och bytte text var 15:e minut. Resultatet blev kanske lite oputsat men efteråt kände vi oss nöjda. Vi hade skapat något från våra tankar och gjort dem tillgängliga för varandra.  Härligt.

 Smygfotade Anna när hon satt och läste igenom en av novellerna.

Nu har merch-industrin gett sig ut på djupt vatten (eller, hur man fångar en tonfisk). Höhöhö.

Kreativt band-merch? The Hives briljerar i de flesta kategorier. Skulle jag någonsin få för mig att fiska (vilket jag troligtvis aldrig kommer att få eftersom jag skulle tycka synd om fisken) så skulle jag göra det med ett sånt här fiskedrag. Extra cred till bandet eftersom draget troligtvis är totalt värdelöst och därför sparar många stackars fiskars liv.

(Ber om ursäkt för de dåliga ordvitsarna i rubriken, jag försöker öva mig i att bli Göteborgare på riktigt. Det är nog bäst för allas del om jag slutar med det.)

Vad du ska läsa i sommar (förutom den här bloggen). Punkt.

Imorgon börjar tre veckor av arbete. Roligt arbete. Jag är anställd som kultursommarjobbare hos Göteborgs stad och ska tillsammans med ett gäng andra ungdomar sätta upp en gatuföreställning som vi kommer börja spela om en vecka (första veckan är repvecka). Kommunal cirkusartist, den ni ;)

Har hunnit med ett par punkter till på projektlistan som jag ska slänga upp här i bloggen snart. Känner överhuvudtaget att jag har så mycket jag vill skriva om här just nu så jag inte vet vart jag ska börja. För att slippa skriva lite av allt det jag vill skriva så kan jag så länge hänvisa er till min nyfunna guru, (vid sidan av Navid Modiri, Nanna Johansson, Mark Levengood m.fl.) Caitlin Moran. Underbara kvinna! Hon sätter ord på så mycket jag tänkt så många gånger förut och är så underbart rolig och samtidigt brutalt ärlig. Inte ett könshår lämnas utanför hennes nakna feministiska självbiografi. Konsten att vara kvinna borde läsas av alla, kvinnor som män! Så, iväg och läs med er nu!

 Och här kommer en random men väldigt snygg bild på ovan nämda kvinna.

Projekt #6: Tvättstugebiblioteket

Här om dagen fick jag berättat för mig om en tjej som startat ett bibliotek i sin tvättstuga. Hon lämnade ett gäng böcker och en lapp med uppmaningen att låna hem en bok, behålla den om man gillade den och ställa dit en ny bok, eller lämna tillbaks den när man läst ut den. Jag tyckte idén var så bra att jag snodde den rakt av. Temat "bok" fanns ju trots allt på listan.

Det som är så himla fiffigt med en sån här grej är att den är applicerbar på lite vad som helst. Inte bara böcker och tvättstugor kan falla offer för hemmakonstruerad byteskultur utan busshållplatser, tågtoaletter, trappuppgångar och andra annars rätt tråkiga platser kan få vara med. Man kan istället för böcker byta kläder, konst, krukväxter, ja egentligen lite vad som helst. Nu hoppas jag bara att grannarna hakar på och slänger in lite fet sommarläsning till nästa tvätt.

Vart har tant lagt sina nycklar?

För någon månad sen blev jag trött på uttrycket "Det man inte har i huvudet får man ha i benen" eller i mitt fall "Det man inte har i huvudet gör att man missar spårvagnen". Det har varit likadant hela livet, saker har försvunnit hemma för att jag disträ som jag är lyckas lägga ifrån mig dem på platser som jag absolut inte kan komma ihåg, för att sedan hitta dem långt efteråt och åter tappa bort dem. Nu har jag visserligen börjat förstå varför jag gör som jag gör och jobbar stenhårt med det, men mer om det en annan gång. Hur som helst, för en månad sen tröttnade jag. eBay som är min vän i ur och skur ställde återigen upp för mig och guidade mig fram till den här. Visserligen var det inte utan en senil-pensionär-känsla jag klickade hem den, men så mycket enklare saker går! Jag har en på nycklarna, en fäst i telefonen och en i plånboken, de två andra får jag fundera på vart jag ska ha. Ett tips till alla er disträa människor därute som börjar tro att er lägenhet äter upp era saker för att sedan spy upp dem igen på ett helt annat ställe än du la dem sist.

Projekt #5: Jag vill bo i en svamp

Jag har alltid varit intresserad av olika sätt att bo på. När jag var liten brukade jag och min bästa vän rita våra drömhus som innehöll allt från gymnastiksalar till inomhusvattenland, senare kom the Sims in i bilden och husbyggandet fortsatte i den digitala världen. När jag fyllde arton så flyttade jag och min dåvarande kille ihop i en lägenhet, och att få skapa sitt eget boende om än inom bestämda ramar blev på riktigt. Nu bor jag i ett kollektiv, en tvåa som jag delar med tre andra. Något som de flesta tycker är obegripligt att jag klarar av. Jag känner en tjej som bor i en husbil, en kille som bor på en segelbåt och en tjej som ockuperat hus i både Spanien och England. Det finns så många olika sätt att bo på som de flesta inte ens överväger, för att det inte är "normalt". Jag menar, var ska man ha sin 42" tv om man bor i en husvagn, och hur ska man kunna ladda sin eltandborste i en trädkoja?

Jag blev så oerhört lycklig när Anna berättade om en tjej på Ölands folkhögskola som hade byggt en cykelhusvagn som projekt. En liten husvagn som kunde dras av en cykel, om än inte så långt åt gången då det var tungt att cykla med den. Ett av våra teman var "kartong". Passande nog hade Anna en drös flyttkartonger sen hennes flytt från folkhögskolan på Öland liggandes hemma så vi bestämde oss för att bygga egna modeller av cykelhusvagnar. Kanske bygger vi en dag riktiga.

Husvagnarna i genomskärning. Annas till vänster och min till höger. Det som ser ut som ett bord och en bänk i min är också tänka som förvaringskistor med plats för en liten generator.

Här är sängarna utfällda. Anna gjorde en hängmatta som man kunde rulla ner och jag gjorde en säng som kunde fällas ut och pusslas ihop.

projekt100 @ Instagram

Världens bästa (och nördigaste) app!

Måste tipsa alla er med ajfåns därute om den här appen som är den enda att-göra-listan som hittills funkat för mig. Den är bäst helt enkelt. Och roligast. Även fast man inte får börja en mening med och. Så bra är den. 5 av 5 glitterpaljetter, för er som har berhov att betygsätta saker.

Projekt #4: Pimp my (ex-)town

"Skapa gatukonst" stod det på listan. I onsdags ägnade jag, Anna och min lillebror Joel större delen av dagen åt att förbereda oss inför nattens upptåg. Limpistoler, papper, tyg och hönsnät var bara några av de saker som låg utspridda på vardagsrumsgolvet. När mörkret föll smög vi oss ut som ryggsäcksbeklädda,väldigt indiskreta, ninjor och började göra Sturefors aningen vackrare..

Ett urval av vad vi gjorde. Allting som vi satte upp är enkelt att ta bort och förstörde ingenting bör tilläggas.

projekt100 @ Instagram

Projekt #3: En present till mamma

Vi fick fira mors dag i efterskott efter som jag var hemma i Göteborg när den var. En punkt på listan var "gör något fint för en familjemedlem" och eftersom jag har världens bästa mamma (jag är helt objektiv när jag skriver detta) så tänkte jag att jag skulle pyssla ihop något fint till henne. En liten koaff (för er om inte vet vad en koaff är: tänkt er att en hatt och ett hårspänne blir blixtförälskade och föreställ er sedan avkomman) i grön filt med blomdekorationer och vitt flor är nu i hennes ägo. Uppskattad var den också, som tur var.

projekt100 @ instagram

Projekt #2: Gandalf är en maträtt

Befinner mig i Linköping och har spenderat gårdagen och morgonen med en oslagbart bra Anna. Igår prickade vi av inte mindre än tre punkter på listan. En av dem löd "Laga mat som ser ut som ett ansikte". Vi tyckte det var lite roligare om vi specificerade oss lite och beslutade oss för att Gandalfs ansikte verkade rimligt att laga.

Hemma i min mammas kök plockade vi det vi tyckte passade bra för att bygga ett ansikte värdigt en mäktig trollkarl. Vi enades om att tomater, spaghetti och keso var absolut nödvändigt, mest för att det fanns till hands. Resultatet blev gott, fast vi insåg att Gandalf nog inte är en rätt som passar LCHF-are särskilt bra. De får hitta en mindre skäggig gubbe. Gandhi tillexempel, fast han innehåller (innehöll) ju i och för sig inte så mycket fett.

 Extra stolta är vi att vi var ihoptejpade när vi skapade detta mästerverk, fast det tar vi i ett annat inlägg.

Projekt100 @ instagram

Projekt #1 - ukulele goes space robot

Första punkten på vår 100-punkterslista löd "laga något som är trasigt". Sagt och gjort. Innan jag går vidare med vad och hur jag har gjort tänkte jag börja med att förtydliga en sak som är väsentlig för detta inlägg och antagligen för en hel del kommande projekt; på min gård har vi ett återvinningsrum där folk lämnar en hel massa prylar. Oftast sker detta sakdumpande i samband med flytt eller storstädning hemma. Folk lämnar efter sig allt från stora möbler till prydnadssaker som de helt enkelt har tröttnat på eller som har gått sönder. Här inne kan man inte allt för sällan göra riktiga fynd, hälften av kollektivets möbler är hämtade därifrån skulle jag kunna påstå utan att överdriva allt för tungt. För att förtydliga detta ytterligare är det alltså så att sakerna lämnas i flyttkartonger eller ställs in i rummet (vi går alltså inte och plockar ur soptunnor). Lite som en gratis second hand butik.

Inne i detta sakletarens mekka hittade jag för ett par veckor sen en övergiven ukulele där alla strängar var av och stallet låg löst ovanpå. Mina ögon som efter flera års träning har superlimssensorer som blinkar och piper högt så fort jag ser något som kan fixas med lim sa åt mig att ta med det stackars instrumentet hem. Nu är ukulelen hel och fin igen, stallet limmades på plats och nya strängar sattes dit, men inte nog med det, den är numera star wars-pimpad i ren r2d2-anda.

Lite akrylfärg och hobbylack var allt som behövdes. Nu har jag ett helt unikt instrument, och behövde bara betala för strängarna (och färgen då, men den fanns ju redan hemma)

projekt100 @ Instagram

Projekt 100

Jag är här igen. Peppad som aldrig förr. Jag och världens bästa Anna drar igång ett litet skoj projekt ihop nu under sommaren och ja, tills hur lång tid det nu kan tänkas. Projektet är uppbyggt av 100 "utmaningar" där vi skrivit hälften var (egentligen 50 utmaningar och 50 teman) och tanken är att dessa listade punkter ska utmynna i 100 olika mindre projekt. Redovisning sker sedan i varsin blogg efter varje avslutad punkt. För mig sker den här, och Annas blogg ska jag länka så fort hon skickat adressen till mig. Jag tjuvstartade, mitt första projekt är redan färdigt och presenteras här på bloggen om ett ögonblick.

Följ projekt100 på Instagram så länge för att smygkika på arbetsprocessen och resultaten! :)

Plastpärlornas återkomst

 

 Har varit hemma hos familjen i Linköping nu ett par dagar och återvänder snart hem till Göteborg igen. Som vanligt har jag lyckats bli sjuk, vilket utan undantag händer varje gång jag kommer till Linköping.  Som tur är så är det inget mer livshotande än en vanlig förkylning, som dessutom snart kan se sig besegrad av.. vad de där små grejerna som tar död på virus nu heter.

 För några dagar sen hittade jag hur som helst en fin liten GB-låda som inte innehöll glass, till min stora lättnad då jag för tillfället kör ett break från allt vad sötsaker heter (En vecka i Budapest var dödsstöten för mitt hälsosamma leverne och nu försöker jag kompensera det..tror jag) lådan innehöll en massa fina färgglada plastpärlor som jag och min lillasyster glatt hade gjort sötfula barnhalsband av när vi var mindre. Nu var det dags igen insåg jag, och satte igång med evighetsjobbet att trä upp pärlor på tråd. Jag hittade sedan ett fint band i min mammas enorma pysselsamling och flätade ihop två pärlsträngar med det. Eftersom jag inte hade ett dugg bättre saker för mig så blev det faktiskt två halsband den dagen. Körde lite på konceptet; ju mer färg desto bättre.. funkar för det mesta i de flesta sammanhang (förutom möjligtvis när man spelar laserdome). Upcoming i bloggen är ännu mer pyssel.. be prepared!

Flyger och far

Nu har jag varit och lämnat tillbaks kläder och material på jobbet. 10 veckor gick fort och nu sitter jag här, fri att röra mig vart jag vill utan några tider att passa. Det blir ett par distanskurser i programmering och bildbehandling under våren, utöver det ett öppet schema. Imorgon flyger jag till Budapest en vecka och efter det blir det nog Köpenhamn en sväng innan jag senare i vår drar ut på en längre tågluff. När, var och hur står fortfarande oskrivet och jag låter det vara så ett tag.
Ikväll packar jag min ryggsäck med kamera och lite kläder och nästa onsdag är jag åter i Göteborg, förhoppningsvis några roliga minnen och ett par bekantskaper rikare. :)

Hmm... there's something missing here

Idagidagidag är en bra dag. Varför? Jo för att jag just ätit pepparkakor till frukost och sett första avsnittet av julkalendern! Hallelujah! Jag anar att min kropp är en aning kakspeedad just nu. Dock har jag insett att jag gjort en näst intill oförlåtlig miss det här året, jag har inte köpt någon chokladkalender än. Finns det något som är obligatoriskt när det kommer till julfirande så är det denna underbara kartong med små, ganska fula, ätbara julmotiv. Inklusive längtan till den 24:e då luckan är dubbelt så stor och den återkommande besvikelsen detta medför när chokladbiten lik förbannat har samma storlek som alla de andra bitarna. Måste skynda mig och köpa en innan jag åker fast för brott mot lagen om godisrelaterade jultraditioner, vilka nog är de enda slags jultraditioner jag troget följer. Polkagrisar, ischoklad, knäck, pepparkakor, lussebullar.. come to mama! Åh, det här kommer bli en så bra månad!